Barndomsminnen

Jag har precis skrattat så jag gråtit. Satt och läste min barndomskompis Jennys blogg och hittade ett inlägg hon hade skrivit om barndomsminnen. Där skrev hon att vi ofta fick för oss konstiga saker, såsom att ta oss hem från skolan på osynliga kameler. Så fort jag läste kameler fick jag världens skrattattack och tårarna rann. Jag läste vidare att troligen står kamelerna fortfarande parkerade på den lilla gräsmattan i slutet av hennes gata. Vid det här laget skrattar jag så mycket att Mange undrar vad tusan jag håller på med. Det enda jag får fram är "läs" och pekar på texten. Han tittar konstigt på mig och går ut ur rummet.

Efter att ha läst detta kom jag och tänka på andra konstiga saker vi haft för oss under alla år vi umgicks. Som den gången vi åt köttbullar. Minns inte vem av oss som skulle försöka sticka gaffeln genom köttbullen, men missade och sköt iväg köttbullen över halva köksbordet.

Eller den gången hemma hos Jennys farmor när vi väntade på att vår hallonpaj skulle bli klar och vi stod i köket och drack vatten samtidigt som vi sa konstiga repliker från Hem till Midgård. Det slutade med vatten överallt!

Och den gången vi gick hem från kiosken med de mest underliga gångstilarna. Hoppade baklänges, alldeles för långa kliv...

Jag kan nog skriva på hur länge som helst om den här tjejen som jag har känt sen jag var mellan 1-2 år.

Här får ni en bild på en annan konstighet. Den här uppstod i 14-årsåldern eller nåt sånt. En grön rosett som är rosa.